Mot skyttegravarna

I augusti arrangeras lajvet Vreden som utspelas i röda armén 1944. Fëa har pratat med Emil Boss, en av arrangörerna.

Hur kom du på idén att göra ett lajv i röda armén?
- Jag och Mikael (den andra arrangören) har alltid velat göra en uppsättning i andra världskrigsmiljö, och särskilt i röda armén där förhållandena var så märkliga och mardrömslika. Nu har vi fått den praktiska möjligheten. Att skapa en tidstrogen miljö á la Östfronten 1944 kräver mycket rekvisita som inte går att tillverka själv eller enkelt köpa in. Genom att samarbeta med en re-enactmentförening, MHS (Militärhistoriska sällskapet), som bland annat lånar ut en otrolig mängd utrustning och ställer upp som statister har det öppnats många dörrar som tidigare varit stängda. Nu har vi möjligheten att gestalta röda armén på ett trovärdigt och inspirerande sätt, med originalfordon, tyska statister, uniformer, skyttegravar, gevär och maskingevär, ja, egentligen allt man behöver för att göra ett fungerande skyttegravsdrama.

Varför känns Stalinismen angelägen att ta upp?
- Vem är väl inte intresserad av nittonhundratalets diktaturer? Alla dessa radikala samhällsexperiment som trots sina olika intentioner ändå hade ett gemensamt: de nådde katastrofala resultat. Stalinismen har, för mig åtminstone, en särställning eftersom den till skillnad från nazismen och fascismen var en levande realitet långt efter kriget. Den har dessutom paradoxalt nog en ideologi som är lätt att sympatisera med; kommunismen. Ju mer jag läser om trettio- och fyrtiotalets Sovjet, desto mer fascinerad blir jag över det mardrömslika och fullkomligt måttlösa i den kontroll, de paradoxer, luftslott och uppenbara lögner som styrde sovjetmedborgarens liv . Det är ett inbjudande landskap att utforska. Det lockar åtminstone mig att vilja förfasas och förundras över tragiska livshistorier, enastående civilkurage, grymma bödlar och mirakulösa propagandaverk. Det är både science fiction, angelägen historia och tragedi på en och samma gång.

Hur kommer det här avspegla sig på lajvet? Hur kommer handlingen att se ut?
- Dramat utspelas i augusti 1944 utanför Narva i Estland, där tyska "Armé-Abteilung Narwa" hållit stånd mot röda armén i fem månader. Deltagarna kommer spela allt från akademiker till fabriksmontörer som nyligen är inkallade i samma trupp i armén. I rollerna finns förstås det sovjetiska samhället avspeglat, och vi vill att varje roll skall berätta om förhållanden inom en särskild sektor av samhället. Själva lajvet är sedan indelat i två akter. Den första utspelas i ett skyttegravskomplex och kretsar kring propaganda, strukturellt kaos och östfrontens allmänna omänsklighet, och den andra spelas i ett övergivet spannmålsförråd där soldaterna möter estniska flyktingar och befriade ryska tvångsarbetare. Det är på sätt och vis två lajv i ett. I första akten rasar kriget och spelet bygger mycket på handling, där typiska händelser är erövring av tyska ställningar, kabelreparationer under eld och iltransporter i trånga lastbilar. Den andra akten är däremot lågmäld och eftertänksam och bygger på dialog och intimt spel. Det är först då de viktigaste frågorna kan ställas, när soldaterna så att säga klivit ur sina vapenrockar.

Kan du berätta om de förberedelserna till de två uppsättningarna?
- Den första uppsättningen är vad man brukar kalla ett "kom-som du-är-lajv". Färdigskrivna roller och liten deltagarkontakt gör att arrangörerna gör det mesta förberedelsearbetet men deltagarna tar ansvar för att följa de grundidéer som arrangörerna satt upp för dramat. Förberedelserna till andra uppsättningen känns även de igen. Här skapar deltagarna själva sina roller och utvecklar dem sedan i dialog med varandra och arrangörerna. Då gör deltagaren det mesta jobbet, men arrangören ansvarar för att alla strävar i samma riktning. Jag har ingen aning om vilket som kommer att bli bäst, men jag hoppas att de kommer bli väldigt olika.

Varför är det så spännande med krig i allmänhet och andra världskriget i synnerhet ?
-Ja, varför egentligen? Jag tycker de flesta mänskliga katastrofer är intressanta. Värderingar och ställningstaganden ställs på sin spets när konsekvenserna förstoras, märkliga problem dyker upp och föder lika märkliga lösningar. Dessutom engagerar jag mig som sagt gärna i tragedier.

 

 

Text: ANNA WESTERLING

Foto: VREDEN